Världens bästa

Jag har verkligen världens bästa människor runt omkring mig. Har fått så mycket hjälp under tiden som Alexxx varit borta. Inatt sov vi alla tre hemma hos mamma så jag fick lite hjälp både under träningen och på morgonen för att sova ikapp lite <3 mamma hade hand om Junie en stund på dagen också så jag kunde ta med Ronja på bio för att få lite tid bara hon och jag <3

Så imorn kommer han äntligen hem igen och jag saknar ihjäl mig! Tänk att man kan bli som nykär igen efter 6,5 år tillsammans som vi firade igår :)

Ensam helg..

Jaha då har Alexxx åkt till Stockholm på landslagsläger och jag ska vara själv med båda barnen för första gången från torsdag-söndag :/ kommer vara ett lik efter helgen... Och som pricken över i så har Junie blivit snorig vilket gör att hon har ännu svårare att sova, äta och ta nappen.. Men har fixat näsdroppar så jag hoppas det hjälper.. Eftersom hon haft svamp i munnen också så har hon inte velat amma heller, så jag har fått beställa en pump för att inte mjölken ska försvinna... Men nu är det bättre i munnen så hon har börjat amma lite igen :)

Igår var vi på hindersmässan och för en gång skull var det inte 20 minus, utan bara storm. Vi handlade det vanliga som strumpor, godis och kokosbollar :) Ronja var jätteduktig och gick över hela stan i en timma, hon är ju också van att åka vagn..

Får se vad vi ska hitta på mer under helgen, vi hade tänkt åka till Stockholm men fick inte bo med Alexxx på Bosön då det var fullt, så vi struntar i att åka dit.. Bara jobbigt att åka bort och packa med sig allt. Så får kanske bli lite bio eller tekniska kvarnen med Ronja i alla fall :)

Bara skriker..

Jaha nu är Junie 2,5 vecka gammal och hon börjar bli mer bebis än nyfödd.. Hon äter hela tiden, och den stunden hon nu börjar vara vaken så skriker hon bara.. Nu har hon skrikit i nästan 3 timmar, förutom när hon fått mat.. Vet inte vad hon vill.. Kanske kolik?

Minus tio kilo

Nu är Junie 2 veckor gammal och idag var vi på BVC för första gången. Junie hade äntligen gått förbi sin födelsevikt och vägde nu 4080g och var 54 cm lång :) så mycket som jag har matat så var det skönt att få se att det går framåt. Dock har hon fått väldigt mycket svamp i munnen och jag är rädd att jag också kommer få det i brösten :/ men det var bara att stå ut var rådet från barnmorskan :/ får se hur det går, har redan börjat klia som satan...
Var tvungen att vägs mig också när vi var på vårdcentralen,  vi har ju ingen våg hemma så man får passa på. Har gått ner 10 kg på två veckor! Nu har jag bara 4 kg kvar till samma vikt som innan men jag tar går gärna ner kanske 8 till för att vara nöjd, har ju faktiskt en gravidmage kvar ;)

Dåligt samvete

Nu har det gått lite mer än en vecka som tvåbarnsföräldrar! Vi njuter för fullt men det har sina svårigheter också. Trodde det skulle bli jobbigt med allt det praktiska, vilket kanske kommer, men just nu är det jobbigast att räcka till och visa hur mycket man älskar alla tre. Det mesta av all min tid går till den lille och jag får så dåligt samvete när jag märker hur gärna Ronja vill ha samma närhet.. I början blev jag bara irriterad på henne men sen hon sa att "jag vill ju bara mysa med dig mamma" så har jag konstant dåligt samvete.. Idag var BVC på besök också och konstaterade att Junie gått ner mer i vikt så jag måste amma ännu oftare, vilket ger ännu mindre tid för Ronja :(

Junie väger nu 3790g och är 9 dagar.

Hon är här hos oss! Förlossningsberättelse.

Nu är vår älskade lilla tjej äntligen här hos oss! Hon föddes 160106 kl 16.44 :) vägde 4025g och var 52 cm lång. Hon är en kopia av sin syster, dock lite tjockare och inte lika blek. (Bilder kommer när jag får det att funka)

I måndags (4/1) var vi inne på kontroll för att se om hon var på väg ut då jag inte ville gå massa över tiden då vi vet fler som förlorat sina barn i magen när de gått över tiden. Hur som helst så gjorde de en hinnsvepning och jag rekommenderades att avvakta med igångsättningen ett par dagar då det var fullt på förlossningen, trots att jag var redo och öppen ca 2 cm. Men vi åkte hem och väntade och väntade, fick massa förvärkar men inget mer. På tisdagen var vi så trötta på att bara vänta så vi åkte till träningen.. Direkt när vi kom hem därifrån så började värkarna bli lite starkare men fortfarande väldigt oregelbundna. Så jag försökte sova men förberedde pappa på att vi kanske ringer inatt för barnvakt. Jag vaknade kl 5 och kände att nu är det nog snart dax så vi började packa ihop saker och ringde pappa/morfar som kom över kl 6. Nu hade jag ca 3-4 min mellan värkarna men de var inte jättestarka, men jag vågade inte stanna kvar hemma utan vi åkte in och var där kl 7.

När jag kom in var jag öppen ca 3-4 cm men behövde ingen bedövning då det gick bra med andning och Alexxx stöd :) men efter ca 3-4 timmar ville jag prova ryggbedövningen, vi hade diskuterat den flera gånger om jag skulle våga ta den riktiga då jag inte tål morfin, men enligt läkarna så går inte bedövningen ut i blodet så man borde inte bli påverkad av morfinet på det sättet (att jag kräks jättemycket) inte rätt tillfälle för det just då. Men jag chansade då den andra bedövningen även skulle bedöva benen och det ville jag inte. Men läkaren var jättebra och fixade så bedövningen denna gång hamnade som den skulle så efter 5 min hade jag inte ont alls, helt sjukt! Så i 4 timmar låg jag och sov, åt lunch och bara hade det bra medans jag öppnade mig till 10 cm :)

Efter det började lite små krystvärkar men barnet hade inte helt sjunkit ner helt så vattnet hade inte gått så jag fick prova att sitta på en pilatesboll ett tag för att få ner henne. Sen försökte barnmorskan ta hål på hinnan för att vattnet skulle gå men det gick nog inte för sen började värkarna och det tog 20 min tills hon var ute! Fy faaaan vad ont det gör när hon ska ut, man kom ihåg hur värkarna kändes men den här smärtan hade man förträngt.. Trodde jag skulle dö flera gånger om, men som tur var visste jag mer hur man skulle göra denna gången så det tog bara 20 min istället för 2-3 timmar som sist. Jag proppade mig hög på lustgas så blev alldeles snurrig, vilket nog var tur så jag fixade det där sista.

Sen var hon äntligen ute och vi bara grät ikapp jag och Alexxx, var så lättad att det var över och att jag hade lyckats! Sen att hon var helt underbar gjorde det ju inte lättare att sluta gråta.. Denna gång kunde jag njuta mer när hon väl var ute för nu var jag inte helt slut. Hade världens bästa barnmorska som verkligen gjorde allt för att det skulle bli så bra som möjligt! Hon hade tydligen varit gympaledare också ;)  Alexxx är nog också nöjd med henne då han också fick ta lustgas som han tjatat om ;)

Efter någon timma kom Ronja med mormor och morfar på besök. Ronja var väldigt reserverad, var nog inte beredd på att se mig i en sjukhussäng, hon har samma skräck för sjukhus som jag har... Men hon kollade lite på lillasyster iaf men sen ville hon hem till mormor och leka istället ;)

Vi stannade kvar över natten på BB och åkte hem nästa morgon, Junie hade då sovit nästan hela natten precis som jag och Alexxx. Fast vi vågade bara sova en i taget då man är så skraj att nått ska hända när vi sover.

Här hemma har vi bara njutit för fullt! Har endast haft ett bråk med Ronja än så länge, angående sin syster. Men hon tar det jättebra och har vuxit flera år i mina ögon. Världens bästa storasyster <3