Förlossningen del 1 - RONJA

Även om jag inte riktigt vill minnas vissa delar av förlossningen så kommer ändå hela berättelsen här, tar det dag för dag.

Vi åkte in till förlossningen kl 23 den 11/9 för då stog jag inte ut med värkarna längre, hade 30-40 sek värkar var tredje minut och kände att det nog var dax nu. Jag blev inte undersökt direkt när jag kom in utan bara uppkopplad till monitorn som visade värkarna. Så där fick jag ligga och plågas i ca 2 timmar. Sen föreslog barnmorskan att jag skulle ta en dusch för att se om det lindrade, och jag som hade så ont gjorde ju det såklart. Där inne satt vi också i nästan 2 timmar innan vi fick russinfingrar och jag sa att jag ville ha ryggbedövning. Hon gjorde en undersökning och jag hade öppnat mig 4cm, då var det okej att få ryggbedövning så allt gjordes iordning och sen väntade vi bara på läkaren som skulle göra det. Efter den som jag fick ca kl 04.00 mådde jag otroligt mycket bättre, i ca 1½, för sen insåg jag att något var fel, för jag fick ont i hela vänstersidan av magen/ljumsken, men hela högersidan var totalt bortdomnad, kunde inteens röra benet. Så läkaren fick komma tillbaka för att försöka rätta till det, men det lyckades inte, och då var jag öppen 8 cm, ca kl 06.00. Jag hade så int i vänstersidan HELA tiden, det lugnade alltså inte ner sig när värkarna försvann med jämna mellanrum utan det här satt i. Och eftersom jag aldrig kunde "vila" och smärtan tog över så spydde jag som en gris! Jag var så jävla arg! Inte kunde dom göra nått rätt och ingen annan smärtlindring fick jag. Kl 07.00 bytte de personal och stängde av epiduralen för att jag skulle få tillbaka känseln i benet och kunna krysta sen. Men det gjorde ju saken bara ännu värre eftersom jag fick ont på föer ställen då. Jag sa till flera gånger i min frustration att jag ville ha lustgas, men blev bara ignorerad! Ska det gå till såhär?? Hur som helst så fick vi en ny barnmorska och en student som tog över och kl 8.00 var jag öppen 10 cm. Nu trodde jag att det skulle gå snabbt, det var iaf vad jag hade sett på alla tv-program ;) Men icke! Jag fick panik när hon sa att det kan ta en timma med krystvärkar men att det är väldigt olika... Och eftersom jag var konstigt bedövad och hade helt skevt ont utan bedövning på ena sidan så kände jag inte hur jag skulle krysta, så det tog iaf en timma innan jag en fattade hur man skulle göra, och under den tiden var jag SÅ nära på att ge upp minst 100 gånger. Jag har inget tålamod och blir så arg och frustrerad när nått inte går, och ännu värre var det att barnmorskorna stog och sa efter varje värk att "du är så duktig, det går framåt!" men jag kände ju för sjutton att det inte gick ett dugg framåt!!! Men efter mycket om och men och ca 1½ timma till så ploppade hon äntligen ut, vet inte hur jag lyckades, men där var hon iaf och jag tänker inte fundera mer på det! För det första jag sa var: ALDRIG MER!!!!!!

Ut kom iaf en RONJA! Världens mest underbara! Vi grät ikapp jag och Alexxx och kunde inte riktigt förstå vad vi såg. Direkt när hon kom upp på bröstet så började hon tutta och leta, sen hittade hon bröstet och började amma på en gång, inga problem med det inte! :) Alexxx klippte navelsträngen och sen fick jag ligga kvar där i över en timma för att bli sydd =/ inte det roligaste men jag fick lokalbedövning så det gick hyffsat bra och man hade ju nått annat som tog upp ens uppmärksamhet. Lite stygn var ju inget mot det innan...

Efter det fick vi besök, först av faster Therese som jobbar på sjukhuset och var först på plats ;) Sen kom mamma/mormor direkt hemifrån och sen kom pappa/morfar från jobbet på ambulansen. Sen var det dax att väga och mäta henne. Hon föddes kl 10.14, var 53 cm lång och vägde 3770g och fick högsta poäng på skalan när hon kom ut! =)